Kvinnorna skrattar och sjunger tillsammans. De besöker varandras hem och de lär om varandras religioner. De deltar i varandras religiösa högtider och de gör pilgrimsresor till heliga platser tillsammans. De är palestinier och israeler, judar, muslimer och kristna och de arbetar sida vid sida för fred och försoning i Israel och Palestina. – Det här landet är till för alla, säger de, och vi ska bo och leva här tillsammans.

År 2002 hade kommunen i Ancona fått nog. Nu skulle den gamla judiska begravningsplatsen renoveras. Gamla kylskåp, bilvrak och annat bråte skulle bort och ogräset, som fått härja fritt i decennier, rensas upp. För alla visste att området var en pärla både historiskt, kulturellt och religiöst. Fem år senare skedde invigningen med pompa och ståt. Hundratals stenar hade renoverats och texterna översatts från hebreiska till italienska.

Det var 1602 och Antonio Bosio, katakombernas Columbus, kallades till en vingård strax utanför Rom. Ägaren hade sett ett underligt hål i marken och Bosio, som ägnade sitt liv åt att leta efter katakomber, tände sin lykta och klättrade ner. Och vad fick han se? Jo, en judisk katakomb! Tecknen var entydiga, den sjuarmade ljusstaken, Torarullarna och judiska namn.