På dagens kultursidor i DN skriver Pernilla Alsén en artikel om den romantiska "muren" som separerar vissa delar av Västbanken från Israel ... Jag hade vissa åsikter om det hon skrev och skickade detta mail till henne:

Hej Pernilla!

Jag har just läst ditt inlägg i dagens Dn "Fler blickar från omvärlden"! Och jag blir sååå upprörd att det fortfarande finns människor - och särskilt sådana som borde veta bättre - som fortsätter att skriva om denna sk. "mur", som om den bara sattes upp bara på "pin kiv" för att reta upp palestinierna på Västbanken utan någon som helst orsak?  Varför skriver du inte om hur många självmordsbomber och andra terroristattacker som stoppats pga. av barriären, som är en korrektare beskrivning då endast en del består av en betongmur!
 Läs mer här! Du skriver ju ingenting om detta - varför???

Att den orsakat olägenheter och svårigheter för dem som bor på Västbanken är ju självklart - det ingår ju i konceptet! Vill de som bor där ha bort den så måste ju det ju ges förutsättningar för detta? Tom Hamas som  medger sin inblandning i terrordåden och anger orsaken till att självmordsattackerna har minskat till just- Barriären!!!

Du vill göra den till något romantiskt som taget ur ett Shakespeare drama om Romeo och Julia - "Nu är det förstås inte oproblematiskt att göra något positivt av muren som i sig är så negativ, " skriver du. Negativt för vem? Inte för dem som skonats från terrordåden! Naturligtvis vill palestinierna att den ska rivas och inte dekoreras ... det är bara naiva västerlänningar som tror att de bidrar till fred genom att måla blommor på betongdelen av muren ... Sen avslutar du ;"Sedan kan man förstås fråga sig om det inte är mer makabert än romantiskt att fria på en mur som förstör så många människors liv... "

Ja, fråga dig istället hur många liv som förstördes INNAN muren/barriären byggdes?

Ingenting tycks kunna stoppa raketerna från Gaza över Sderot och Ashkelon ... men nu  byggs en mur i Bagdad för att stoppa raketer in i den gröna zonen.

I Sverige lever vi så skyddat så kan inte sätta oss in i hur det är att leva i ständig oro över vem som ska beskjuta dig när och varifrån. Tänk på det innan du bara beskriver en sida av problemet!

Med vänliga hälsningar

Alexandra

http://aspecialthought.blogg.se/