Den judiska idrottsrörelsen befann sig vid förra sekelskiftet i sin linda. Men ganska snart bildades judiska gymnastikföreningar på många håll runt om i Europa. De organiserades internationellt i Jüdische Turnerschaft, en sammanslutning som stiftats 1903.
1911 började judisk press i Tyskland diskutera behovet av idrottsliga världsspel för judisk ungdom och 1912 bildades den första Makkabiorganisationen. Det skedde i Palestina, dit judar nu i allt större omfattning påbörjat en återinvandring. Vid det konstituerande mötet rapporterades om idrottsaktiviteter på åtminstone elva orter i landet.
Första världskriget (1914–18) stoppade dock planerna på internationella tävlingar. Efter kriget övergick Palestina från turkisk till brittisk förvaltning. Balfourdeklarationen, som gällde britternas intentioner för sitt förvaltarskap, betydde nya invandringsvågor och en kraftinjektion för Makkabirörelsen, som 1919 gjorde en omstart.

1921 passerades nästa milstolpe – Jüdische Turnerschaft blev Maccabi World Union. Anledningen till namnbytet var enkel. Man ville lösgöra sig från efterkrigstidens antityska stämningar. Genom en omorganisation ville man också få in all judisk idrott under samma paraply och på så sätt kunna knyta den närmare Palestina och sionismen.
Maccabi World Union ville omsätta idén om världsspel i praktiken. Men det var ingen enkel operation. De ortodoxa motsatte sig tanken på idrott som en del av det sionistiska programmet. Det blev Joseph Yekutieli, en av Makkabirörelsens främsta ideologer och idésprutor, som förde fram konkreta tankar på en Makkabiad som ett rent idrottsevenemang utan anknytning till internationell organiserad idrott.
Genom ivrig bearbetning lyckades han få Tel Avivs borgmästare att ställa upp på bygget av ett stadion. På Maccabi World Unions kongress i Ostrava sommaren 1929 kunde Yekutieli till sist presentera paketet: Det blir en Makkabiad, och de första spelen kommer att hållas i Palestina 1932!

Makkabimedlemmarna i Palestina uppmanades att bidra med ett dagsverke var för bygget av nationalarenan. Makkabiklubbarna runt om i världen ombads samla in pengar. Målet var att så långt det gick genomföra tävlingar baserat på det olympiska programmet.
Men Palestina präglades dock av politisk oro och snart dök ett hinder upp. Britterna hade utsett en ny pro-arabisk High Commissioner och det ledde till våldsamma upplopp i landet. Makkabiaden lades på is. När han efter två år lämnade sin post var det inga problem att få de tillstånd som behövdes.

Spelen öppnades i Tel-Aviv den 29 mars 1932 och pågick till den 6 april. Så sent som natten före invigningen pågick fortfarande arbeten på stadion och i förläggningen. Allt blev klart i tid. Öppningsceremonin är värd att nämna. 2 000 gymnaster hade repeterat in sitt program per korrespondens…
Tävlingar genomfördes i friidrott, simning, fotboll, gymnastik, tennis, boxning, brottning och fäktning. De cirka 500 deltagarna kom från Palestina, Bulgarien, Danmark, Egypten, Frankrike, Grekland, Jugoslavien, Lettland, Libanon, Litauen, Polen, Rumänien, Schweiz, Syrien, Tjeckoslovakien, Tyskland, USA och Österrike. 

1935 var det dags för nästa Makkabiad. Nu hade det politiska läget i Europa skärpts. Det medförde att större delen av de 27 nationernas sammanlagt 1500 truppmedlemmar blev kvar i Palestina. Man varken ville eller vågade resa tillbaka till en allt osäkrare tillvaro i hemländerna. Den planerade Makkabiaden 1938 blev av samma skäl inställd. Inte förrän tolv år senare skulle världens judiska idrottsungdom återigen kunna samlas. Och det har man sedan dess gjort var fjärde år.