Under sommaren har det varit en debatt i tidningen Dagen om kyrkofädernas antisemitism, bla har Per Hammarström i några utmärkta artiklar visat att kyrkofädernas judehat inte var någon bagatell.
Vissa [läs Peter Halldorf] menar att vi skall se upp till dem, att de har förvaltat det apostoliska arvet. Nonsens, de har varit ivriga att göra anspråk på det apostoliska arvet . Det är märkligt hur den äldre generationen ägde en större klarhet än vad vi många gånger gör idag. Jag måste få dela något från CG Hjelm i boken \"Den troende och döpta församlingen genom två årtusenden\".
\"Ofta har jag förvånat mig över att man i predikningar, som berört Guds verk genom tiderna, följer linjen apostlarna, påven, Luther, frikyrkorörelsen. Vad har t. ex. påven med Guds verk att göra? Denna utläggning kommer också fram vid tolkningen av det profetiska ordet. Guds församling har varit densamma i alla tider oberoende av påvar och reformationer. Vad var det för övrigt som reformerades? Det var katolska kyrkan. Församlingen fanns förut. Skulle åsikten: apostlatiden, martyrtiden, katolicismen, reformationstiden och sist men icke minst pingströrelsen vara ett med sanningen överensstämmande uttryck för församlingens gång genom historien från apostlatidens härlighet, rnartyrtidens blodskamp, till katolsk förnedring, genom reformatorernas förbättring fram till dess återställelse i vår tid, vore detta en skam för Herren. Hans verk hade då övertrumfats av världens makter. Tvärtom heter det, att icke ens helvetets portar skulle vara församlingen övermäktiga. Låt oss tro mera på Guds ord än på kyrkohistorien sådan den i allmänhet framställes. Vår kännedom om Guds verk i det förflutna påverkar i synnerlig grad vår andliga inställning i nutiden. När jag själv blev döpt, slog det mig med ofrånkomlig tydlighet: Denna typ av Guds församling måste alltid ha funnits. Huru skall jag kunna få lära känna dess historia? Genom åtkomsten av en del litteratur, huvudsakligast utländsk, kom jag in på den väg, jag följer i denna framställning. Den katolska historien går tillbaka till påven, reformationskyrkornas historia går tillbaka till reformatorerna. Den troende och döpta församlingens historia går tillbaka till Nya Testamentet och Herren Jesus Kristus\"
Vi måste inse att vi har inget att hämta från kyrkofäderna, Kjell Sjöberg skrev i en av sina sista böcker att det är inte Platon och Aristoteles som är våra uppfostrare tíll Messias utan det judiska folket. Den församling vi möter i Apostlagärningarna var judiska män och kvinnor som efter att anden föll i templet samtidigt som Yeshua insattes som överstepräst i himlen gick ut och skakade världen. En fri tolkning av Sak 9:13 lyder; Det är det judiska folket som spänner bågen och den judiska tron som ger spänst, inympade fd hedningar [Efraim] fyller pilen och sänds ut över världen för att proklamera evangelium, om, inte prosperity, inte framgång, inte helande, inte en mys och må religion, inte en Jesus fixar allt teologi utan evangelium om riket.
Det stundar ett Messianskt rike snart är skapelsens 6 dagar förbrukade och sabbatsvilan kommer då vår Adon och Mästare Yeshua kommer att insättas som konung över hela världen, och han sätts inte in i Rom, Rom kommer att falla han sätts in i Jerusalem, högtidernas stad. Vilken dag det skall bli. Jerusalem är och förblir Trons Navel.
|
Medelålders Israelit