Det är svårt att föreställa sig hur livet på en kibbutz ser ut. Jag försökte föreställa mig olika scenarier innan jag åkte för att spendera närmare 4 månader på en kibbutz i Israel. Jag hade läst på om de socialistiska grunderna som kibbutzerna grundades på… jag kom fram till att kibbutzlivet måste vara som att leva i ett stort läger! Korvgrillning på kvällarna och den så kända fruktplockningen på dagarna.  Ja, så var uppfattningen när jag läste om livet i de första kibbutzerna.

                      Väl framme i Israel insåg jag att det gamla kibbutzlivet var som bortblåst. Folk levde i sina lägenheter, jobbade i fabrik eller på arbeten utanför kibbutzen. De största kännetecknen för en kibbutz fanns ju kvar, gemensam matsal, tvätteri med mera. Men ju mer jag pratade med kibbutzens medlemmar förstod jag hur situationen egentligen ser ut. Idag är det endast ett fåtal kibbutzer som erbjuder sina medlemmar gratis mat i matsalen och gratis tvättning av kläder. Allt fler kibbutzer görs om till så kallade Moshavs, kibbutzer där det kollektiva ägandet har satts åt sidan.

                      Vad är det då som förändrar kibbutzerna? Varför låter man de unika kibbutzerna långsamt tyna bort? En annan viktig fråga är om alla förändringar är utav ondo? Människor jag har pratat med har ofta varit positiva till förändringar, ett exempel är maten: i min kibbutz var maten gratis och folk åt stora portioner men de slängde också mycket mat. Om man genom att införa en mindre avgift för maten kan få ett stop på slöseriet skulle de ju ha en positiv inverkan på en kibbutz ekonomi. Samma sak gäller tvätterierna… kibbutz Geva var en av få kibbutzer som fortfarande hade gratis tvättning av kläder. Även här var slöseriet ett problem, kläder tvättades även om de inte behövdes.

                      I vissa kibbutzer har förändringarna gått längre, människor vill ha sina egna bilar och själva kunna bestämma hur deras lägenhet skulle se ut. Många kibbutzmedlemmar börjar titta på människor i städerna utanför och undra varför dom inte ska få ha två badrum som alla andra? Samtidigt vill de ha kvar alla fördelar som finns på kibbutzerna, till exempel barn- och äldreomsorg. Personligen tror jag att detta är ett av de största problemen. Folk tittar på det bästa från en värld och vill föra in detta i sin egen. Man vill både äta kakan och ha den kvar. I en värld som blir allt mer och mer individuell finns det inte plats för kollektivt tänkande och gemenskap. Om tre år är det exakt hundra år sedan den första kibbutzen grundades i Israel. Frågan är om vi har kibbutzer om ytterligare hundra år. Mina vänner på kibbutz Geva vågade inte vara så positiva… högst 50 år sa de.