Vi kan och får inte förneka och glömma Förintelsen. Det får aldrig bli acceptabelt med antisemitiska illdåd och våldshandlingar mot judar vare sig i Sverige eller någon annanstans i världen. De demokratiska och mänskliga rättigheterna måste alltid försvaras och framhållas. Dessa gäller alla människor – även judarna!

Min pappa har alltid varit intresserad av historia och då speciellt andra världskriget. Jag kommer ihåg att när min pappa såg på filmer om andra världskriget och det berättades om Förintelsen så förundrades jag över hur människor kunde vara så grymma att de kunde mörda andra människor. Så bestialiskt! Vi får aldrig glömma detta! Ändå kan man gång på gång, fortfarande, möta antisemitismens fula tryne.
 
Jag kommer ihåg vid ett tillfälle när en person frågade mig om jag var judinna eftersom jag hade en Davidsstjärna i min halskedja. Jag förklarade för denne person att jag inte är judinna men har stora sympatier med det judiska folket och att jag älskar Israel. Som en Jesus troende ser jag mina judiska rötter i Bibeln. I alla fall fick jag ett svar som både förvånade och chockade mig. Personen ifråga berättade för mig att om jag hade kommit till Malmö och burit en Davidsstjärna i mitt halsband hade jag varit illa ute.
 
Vi kan se rapport efter rapport om judar som far illa. Sydsvenskan skriver den 24/4-2004 om att antisemitismen breder ut sig – även i Sverige. I denna artikel berättas det om två klasskamrater av judisk börd på Lärarhögskolan som under sina vikariat och praktik har utsatts för grov antisemitism från elever.
 
Detta uppmärksammar Anneli Enochson (kd) i sin motion ”Antisemitismens fästen måste brytas ner”, den 2 oktober 2003, där hon skriver:
”Antisemitism har även ökat i Sverige. Från de judiska församlingarna rapporteras om att antalet antisemitiska attacker på judar och judiska institutioner av personer med rötter i Mellanöstern ökat kraftigt under de senaste åren i samband med att den israelisk - palestinska konflikten blossat upp på nytt.
Lärare på förortsskolor i de svenska storstäderna rapporterar om öppet judehat bland vissa arabiska och muslimska elever. Det kan ta sig uttryck i vägran att studera judendomen, beundran inför Hitler eller förnekande av Förintelsen. Antijudiska åsikter förekommer emellanåt även bland elever med till exempel högerextrema eller nazistiska sympatier men ses då som regel som oacceptabla och ett problem som måste åtgärdas. Toleransen för antijudiska fördomar i medier och offentlig debatt har också ökat.”
 
Ett annat fenomen är den s k HOPP kampanjen där ett antal kyrkor i Sverige uppmanar till att man skall bojkotta Israeliska produkter. Varför ställer man endast krav på den ena parten – Israel? Ett påpekande som tål att upprepas är att Israel är den enda fungerande demokratin i hela detta geografiska område. HOPP-kampanjens budskap är att man skall bojkotta en demokratin och för att ge stöd till de omkringliggande diktaturerna! Även en svag och bräcklig demokrati borde väl kunna räkna med stöd från Sverige, svensk kristenhet och Sveriges olika politiska nivåer. Signalerna, både från den här kampanjen och andra typer av agerande mot den Israeliska staten, kan annars tolkas som att vi har tappat tron på demokratin och att diktatur är att föredra.
 
Avslutningsvis menar jag att det är helt nödvändigt med kontinuerlig information och utbildning kring förintelsen. Kunskap och information är en färskvara och måste återerövras gång på gång av varje ny åldersgrupp. Det är ingenting vi automatiskt ärver från dem som en gång visste. Vi kan och får inte förneka och glömma Förintelsen. Det får aldrig bli acceptabelt med antisemitiska illdåd och våldshandlingar mot judar vare sig i Sverige eller någon annanstans i världen. De demokratiska och mänskliga rättigheterna måste alltid försvaras och framhållas. Dessa gäller alla människor – även judarna!

Växjö 2004-09-06
Annika Staffansson