Gästledare januari 2007

- Av Av John Westlin f.d. ordförande i organisationen Shalom över Israel och nuvarande ordförande i Samfundet Sverige-Israel i Jönköping.

Strutspolitik på hög nivå

Sedan långt tillbaka står det klart att strutsen inte sticker huvudet i sanden för att slippa se en fara, men uttrycket "strutspolitik" är tillämpligt på en lång rad av företeelser som ger rum i vår värld, ibland på högsta nivå. Till de äldsta exemplen hör de präster och profeter i Jerusalem som på Jeremias tid påstod att: "Allt står väl till, allt står väl till", och så bemöttes av Jeremia: ".och dock står icke allt väl till". En bister korrigering av verkligheten.

Inte minst i den ständigt pågående kannstöpningen om Israel-palestinakonflikten är strutspolitiken vanligt förekommande. Hösten 2006 uttalade sig premiärminister Tony Blair om detta och sade med stort eftertryck att konflikten mellan israeler och palestinier är en allt överskuggande orsaken till oredan i Mellanöstern. Den meningen har uttalats av många andra förståsigpåare i olika länder, bl a av Diakonias direktor Bo Forsberg: "Den israeliska ockupationen av Västbanken och Gaza är huvudorsaken till den fortsatta konflikten".

Vad både Blair och andra bedömare blundar för, är inställningen i de flesta arabländer (och på senare tid även Iran) att Israel är en pesthärd som måste bort från Mellanöstern, och den attityden är inte bara ett harmlöst samtal vid ett middagsbord utan den pågår som en ständig mångårig kampanj, alltifrån undervisningen i skolor till stadsministeruttalanden, t ex av Irans president Ahmadinejad.

Hotas av utplåning
Åtskilliga krig har utkämpats i Mellanöstern alltsedan 1948-49, med just den inriktningen att staten Israel skall utplånas; judarna ska kastas i havet.
Blundar man för detta grundläggande faktum, ja då är det inte underligt att man misslyckas med alla fredsansträngningar i FN, i EU, i en del svenska
kyrkor, och så vidare.

Denna strutspolitik får som en av sina följder att Israel får utstå en negativ behandling i en rad sammanhang. När Israel har betett sig klandervärt finns föga förbarmande, som till exempel vid Israels bombangrepp i Libanon sommaren 2006. Även om Israel försvarade sig mot Hizbollahs angrepp så föll domen ensidigt över Israel.

Också Sveriges statsminister sade i en första kommentar: "Israel isolerar sig alltmer gentemot omvärlden". Både han och omvärlden blundade för
Hizbollahs uppladdning under sex år, med hjälp från Iran och Syrien. Man har fortsatt att blunda efter vapenstilleståndet inför att Hizbollah fortsätter
att upprusta och sabotera den inre ordningen i Libanon. Redan är 2004 beslutade FN:s säkerhetsråd att Hizbollah skall avväpnas - utan
verkställighet från Libanons regering (som är för svag) eller från den tidigare FN-styrkan Unifil och den nuvarande!

Visst behövs det hjälpinsatser i det drabbade Libanon och för den skull anordnades en givarkonferens i Stockholm i höstas, men de drabbade områdena i Israel (3 970 Hizbollah-raketer, 750 000 fällda och nedbrända träd, 159 döda israeler plus en miljon evakuerade) fick ingen internationell hjälp! Israel blev på nytt syndabocken, också i Västvärlden.

I december 2006 hölls en förnekelsekonferens i Teheran, en "vetenskaplig" konferens om Förintelsen. Den blev hårt kritiserad av omvärlden, inte minst med tanke på presidentens tidigare deklarationer att "Förintelsen är en myt". Irans utrikesminister avfärdade all denna kritik med orden: "Syftet att organisera denna konferens är att skapa en atmosfär där olika uppfattningar om en historisk fråga kan diskuteras utan några tabun". Men
det 60-tal delegater som deltog var kända revisionister, det vill säga förnekare av Förintelsen, bland annat den franske professorn Faurisson, som blankt förnekat gaskamrarnas existens i de nazistiska lägren. Under täckmanteln "vetenskap" skulle man slå in ytterligare några spikar i Israels
likkista.

Söker utväg att svika
Det verkar som om större delen av världen väljer att slå dövörat till inför de ständigt upprepade hoten mot Israels fortsatta existens. Visst har
Västvärlden bojkottat Hamas på grund av dess vägran att erkänna Israel, men man befarar att både FN och EU söker efter en utväg att komma undan detta faktum, svika Israel och låta terrorismens företrädare få tillträde - utan erkännande av Israel!

Detta har blivit en pessimistisk nyårsbetraktelse, inför all strutspolitik hemma och borta. Ett ord från Jesaja 59:14 kommer i tankarna inför utvecklingen: "Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, det som är rätt kan inte komma fram."

Men det står också: "Han som bevarar Israel, han slumrar icke." (Ps 121:4)

John Westlin

Tidigare publicerad i Shalom över Israels medlemstidning Nr 1/07 (web: www.shalom.se) och www.israeler.se