Det har hänt förut att israeliska filmer haft framträdande plats på den judiska filmfestivalen i Stockholm.

Aldrig dock till den grad som i år. Bland festivalens 15 filmer var
 fem från Israel.

Mest överraskande var kanske "Ushpizin" av Gidi Dar, som visade ett ortodoxt samhälle i Jerusalem från helt annan sida, visserligen byggt på en bas av hårda regler och begränsningar, men samtidigt bejakande värdefulla traditioner och uppvisande en stor gästfrihet, vänlighet och solidaritet, inte bara sinsemellan utan även mot utomstående. En konfliktladdad situation förekom i den tragikomiska "The Syrian Bride (Ha-kala ha-surit)" av Eran Riklis, där giftermål hos druser på gränsen mellan Israel och Syrien försvåras av byråkratiska svårigheter från alla inblandade parter. Ytterligare en gränssituation framställdes i Eitan Fox "Walk on water (La-lehet al hamayim)" som diskuterar behov av hämnd mot åldrande nazi-förbrytare. Inställningen till gamla eller nya fiender kan även tas från den lätta sidan. I den farsartade musikaliska kortfilmen "West Bank Story" av Ari Sandel kämpar två rivaliserande restauranger (The Kosher King och The Humus Hut) om kunder tills en Romeo-Julia situation till synes löser alla konflikter.

Liknande observationer kunde jag göra några veckor senare i Warszawa, där festivalen "Ha-motiv ha-jehudi" (Judiska motiv) ägde rum. Där delades filmerna så att olika nationer svarade för en hel dags visningar. Under den israeliska dagen visades bl.a. "Moments, Jerusalem", ett paket av 15 mycket korta filmer vars upphovsmän såg staden från helt olika, individuella synvinklar. Den följdes av en lyckad romantisk komedi, "Like a fish out of water", om en oväntad kärlek mellan en infödd israel och en judisk invandrare från Argentina. Israeliska filmer visades också under festivalens andra dagar, bl.a. "Jericho's Echo - Punk Rock in the Holy Land" (även i Stockholm), eller "Five days", ett reportage från den israeliska evakueringen av bosättare från Gaza, även i SVT.

Båda festivalerna kan dock uppvisa exempel på filmer gjorda i Israel av utländska filmare, i båda fall kanadensare, som, genom flera yttranden av både palestinier, diasporajudar och israeler, var starkt kritiska till ockupation, medan självmordsterror betraktades som något helt naturligt eller berördes kortfattat som en slags brasklapp. Medan den första filmen, "Zero degrees of separation" visades i den lilla Zita biografen med få åskådare utan uppståndelse, vållade den andra "The other sionists" en livlig debatt i Warszawas Kino Muranów, där regissören ställdes till svars av flera kritiska frågor och anmärkningar.

Av Alexander Kwiatkowski

Nummer 3, 2006

Publicerad med tillstånd av Förenade Israelinsamlingen.
http://www.menorah-sweden.com/artiklar/kultur06nr3s36.html