Helena Rubinstein blev färdig rabbin i mars förra året vid Hebrew Union College i Jerusalem, en rabbinskola för progressiv judendom. Rubinstein tog snabbt platsen som ansvarig för avdelningen för nya invandrare.

Rabbin Rubinstein föddes i Moskva men gjorde alija till Israel i november 1992 tillsammans med sin man, sina föräldrar och sin dotter. Familjen slog sig ner i Beersheva där hennes mor hade släktingar boende.

- Jag visste ingenting om Israel när vi kom.

När de kom började hon och hennes man studera hebreiska. Så snart de hade avslutat kursen fick de jobb; hon som försäljare i en juveleraraffär och han som bilmekaniker i ett garage.

- Det var inte precis vad vi var utbildade till. Jag arbetade tidigare som forskare vid den historiska sektionen på Borodiomuseet i Moskva och min man var ingenjör. Men vi var 37 respektive 42 år och vi hade fått höra att det inte fanns jobb att få för dem över 40 år i Israel, så vi var glada över att hitta arbete.

När hon arbetade i juvelerarbutiken såg Rubinstein en hebreisk annons i en rysk tidning som intresserade henne.

- Jag hade fortfarande svårt att förstå hebreiskan men jag kände att jag var tvungen att förstå just den där annonsen, kommer hon ihåg. Jag är ingen mystiker men det var något som drog mig, så jag bad en vän att översätta.

Annonsen var ett tillkännagivande om att det skulle starta en kurs för rysktalande församlingsledare. Trots att Helena Rubinstein aldrig hade hört talas om progressiv judendom innan och trots att hon inte hade några av de kvalifikationer som krävdes i annonsen, bortsett från utbildningsnivån, beslöt hon sig för att svara.

- Det var Guds hand, fortsätter hon. De kallade mig till en intervju, det var första gången jag reste till Jerusalem ensam. Jag var så orolig för att min hebreiska inte skulle räcka till, att jag beslöt mig för att inte säga så mycket, men intervjuarna var så varma och vänliga att jag började tala ur hjärtat.

Hon blev antagen till den ettåriga utbildningen och för att klara ekonomin fortsatte hon att arbeta i butiken samtidigt som hon pendlade mellan Beersheva och Jerusalem. Vid slutet av året öppnades ett kontor för juridisk hjälp för nya invandrare i Beersheva. Rubinstein var det perfekta valet. Samtidigt grundade hon en religiös församling - Ohel David - vars medlemmar alla är ryska immigranter.

På grund av budgetnedskärningar stängde den juridiska rådgivningen och Helena Rubinstein stod utan arbete. Hon började fundera på att utbilda sig till rabbin men det tog ytterligare ett år innan hon vågade ansöka.

- Jag trodde först inte att jag skulle kunna klara hebreiskan men jag fick så mycket stöd av vänner att jag tog steget.

Rabbinutbildningen var på fem år. Varje morgon steg hon upp klockan halv fem för att hinna till Jerusalem eller Tel Aviv innan klockan åtta då kurserna började. Många var de dagar hon kände att hon var nära att ge upp, men hon höll ut. Samtidigt med rabbinutbildningen tog hon fil kand. i det judiska folkets historia vid Ben Gurion universitetet i Beersheva.

Idag arbetar hon med immigranter från hela världen, ryssar, argentinare och amerikaner.

Men berättelsen om Helena Rubinstein slutar inte där. Hennes dotter studerar för närvarande vid Ben Gurion University och har precis som sin mor sökt till Hebrew Union College. Om hon kommer in, blir de det första mor-dotter rabbinerna i Israels historia.

Nummer 1, 2004

Publicerad med tillstånd av Förenade Israelinsamlingen.

http://www.menorah-sweden.com/artiklar/reportage04nr1s27.html